Där sonens vrede
flyter
mot landet
från horisontens hemlighetsmakeriska sfärskap,
döljer sig gunsten
från en tidig morgon.
En sång för genrop
om ett förebrående slag,
antyder i dansen
den rostiga pilens framfart.
Och skratten
dom dog ut
när profetian
den anlänt,
i olivkvistens oljedrypande blad.
En livsgnistas ebb under månen....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar