BAKOM MIG

Bakom mig ligger visioner och blod.
Insnörat i glömskans fagra skydd
ur den bortvända tiden,
finns en verklighet
ingen egentligen vill ta till sig;
ingen har frågat,
ändå,
hur det gick för sig den morgonen ljusen tog till flykten från den nysprungna grenen.
ledsna ögon rinner bort
i sanden
som häver sig monstruöst över himlavalvet,
likt en storm utan mål
men med medel tagen ur ett äventyrskapittel i sista akten.

Cresendo,
har jag fått beskrivet
för mitt lyhörda öra,
att jämvikten låg i en korg under min säng -
den förgrymmade morgonen
då ingenting
var allt som fanns att tillgå.
Trots hoppets lösrivenhet
har omvandlingen
dock varit den totala energin i mitt sken:
den som drivit mina luster framåt
och iväg
till nya städer,med stränder att vada fritt på.
Ävenså
står mina fötter planterat i ett gyttjans hål,
faktiskt enda till knäna sjunkna,
och släpper ständigt in
den rivande kylan genom vätans frostinbjudande spår.
Hängiven åt vandrarens ensamma riter
ser jag land långt långt bakom mig....