DANSA MED EN DÖD

Man delar det man har,genom varianterna inom sig själv,
dom som flyter runt och henger sitt yttre
till den ständiga och ofrånkommliga rörelse
som inte är ämnat att låta sig rubbas.
Det är som en dröm mellan alla oss levande unikum,
där vi vandrar tillsammans mot ett ännu oskrivet slut
- eller vem vet,kanske en sorts början?
Efter dom eldintygande fragmenten och dess svävande attributer
blir vi aldrig som vi någonsinn tänkt oss.
Det ligger inte i våran bräckliga natur
att se oss själva i spegelns glans och betrakta våra liv genom våra ögon.
Hemligheterna bär ingen utdragen livslängd bakom psykets glaskupförsedda väggar,
där stålregnet faller från den gråa skyns vildsinta häng.

Där solarna sprider sitt värmande liv,
dalar krigarnas blod ner från spjutetspetsarnas järn,
och befläckar skinnets heliga vara.
En sprucken nagel river sönder ett barns tårförglömliga smärta
och springer sedan till sin mors grav för en bön.
Långt borta i den fjärran dal,
där livet sen länge
dånat bort i ett mulrande slag,
ligger faderns hjärta i mullten.
Lyngen sprider sina sporer och förser återigen denna värld
med en blomst och sprider vittnesmål om en bördig jord.
Till vilket pris,hörs barnastämman eka
genom dalarnas sockn,
på leting efter en hörsam boning...
Stilla gråt tar sin kropp i besittning,utanför portarnas vredeståliga slammer.

Sen knivarnas nätter tonat bort mellan det upplyftande ljuset
och dess vänner,
har stegen blivit lättare att utmäta.
Vinden kom i denna bittida timme,
med ett rop
från från min systers gravkulle,
där hon bad mig att lyssna till mitt minne.
Ta den fjäder som legat
vid min sängs gavel
genomliden mina gångna år och samlat damm från en okristlig
och nerbruten tid.
Genuppliva dets krafter och bekämpa
och skingra den nedstigande dimman,
och bryta mig ut ur löngnernas palats.
Ensammen tar stora steg i en okänd riktning,
dansandes med ekot från en död....